sadlytru

jag är så himla trött på allting, ligger säkert och gråter minst en gång varje vecka över att jag är så trött på att känna mig tvingad till att vara med folk jag inte vill vara med, (inte ida, zilla, makke och ni, ni är helt underbara!  (: ) jag förstår inte vad som har hänt med mig.. förr kunde jag säga nej, jag kunde såra folks känslor utan att bry mig så speciellt mycket, nu kan jag inte det längre.
vilket inte är bra för mig, för jag mår bara dåligt av det.
jag måste berätta.  inte bara för min egen skull utan för dennes skull också,
jag kommer hem varje dag och har något och klaga över.
jag orkar inte med det längre, vill bara ha en vecka av lugn och ro och kunna gå någonstans utan att ha en svans uppkörd i röven.
ursäkta, jag vet att jag är hård nu men man tröttnar efter ett o ett halft år.

det senaste halv året har varit förjävligt!  speciellt sen jag började umgås med människor från A klassen.
då inser man igen hur trevliga folk kan vara, och att folk kan lyssna på ens egna känslor och inte bara prata om sig själva hela tiden.  jag hade nästan glömt vad det var,.
allt har blivit så mycket värre också efter sommarlovet,. hela sommarlovet spenderades med emma och alexx och man kunde prata ut om allt och lyssna, och tänka på annat,. men känns som emma och jag också glidit ifårn varandra igen, jag saknar min granne så grymt mkt!.   jag saknar mina vänner, jag saknar min förra klass från mosstorp så grymt jävla mycket, jag saknar mitt gamla liv! och jag är bara så trött.
jag orkar inte med det här mer. jag måste berätta snart.
även om att jag kommer få skuldkänslor, även om att alla arbeten kommer gå åt helvete,.
jag måste, för mig egen skull.

förlåt i förväg.
ville inte det skulle bli såhär.
du är en bra vän., men du är alldeless för mycket och jobbig för mig.

love ♥